Robinsmalin

Vaknade i morse, kollade på klockan, Gick och borstade tänderna och tvättade bort sminket som runnit en halvmil nerför kinderna. Gick och la mig igen för att somna om. Det var omöjligt. Gick och hämtade datorn. Problemet var bara att mitt tjocka täcke, som jag har virat runt mig hade ner allt i dess väg. Skrykjärnet fick känna på stryk när det damp ner i golvet. För att inte tala om hur surt sockret kände sig när det flög sin väg över vardagsrums golvet. In med datorn i rummet. Pustar ut. Idag tänker inte jag lämna mitt rum. Jag tänker sitta här och vänta på att pappa kommer hem ifrån sin lilla utflykt. När kan han tänkas komma hem?  vid sju? Nåväl. Här sitter jag... Väntandes på bättre tider. Till frukost har jag vräkt i mig dom resterande chipsen från igår kväll. Så jag är mätt och belåten. One Tree hill börjar 16.50 och det betyder att jag måste lämna min vrå. Hur jag ska våga mig ut härifrån vet jag inte än.  Men förhoppningsvis kommer jag på en lösning. Undrar vad Robin gör idag... Jag får inte tag i honom.

Åtta dagar kvar till jul. Världens tråkigaste dag. En dag som man bara måste vara trevlig på. Annars kommer inte tomten med julkappar. Men jag kanske inte vill ha några julkappar. (känner mig lite trotsig). Kan man inte fira jul över skype? Då slipper man träffa tjocka släkten. Skicka julklappar över posten. Eller helt enkelt skita fullständigt i julen. Jag och Grinchen går hand i hand under julen. utan honom hade jag känt mig lite annorlunda. För hela Sveriges befolkning tycks vara helt betuttade i julen. I år har jag inte ens skrivit en önskelista. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska önska mig. Jag har sagt något rakt ut i luften då och då. Och det hoppas jag att mamma och pappa snappat upp. Jag vill ju inte direkt ha en stickad tröja i nån brun nyans där mitt namn präglar bröstet. Vi får väl se vad jag får. För även om jag hatar julen så älskar jag att få julklappar. Jag är lite fräck också. Eftersom jag inte ger något tillbaka. I'm the true pirate.

För några dagar sen kom det en liten tjej hem till oss. Pappa hade tydligen köpt nån bok från nått jultidnings förlag. Mamman som hade följt med berättade att dom hade bestämt en tid för att lämna av boken. Men pappa var ju inte hemma. Så där stod jag som ett fån och visste inte vad jag skulle göra. "Du kanske kan testa och ringa honom?" "ehm öh. ja det kan jag ju göra" Gick till telefonen och slog numret. I fönstret kunde jag urskilja en röd ful saab. "Ja men där är han ju" Nästan skrek jag. Så när han kom så kunde jag återgå till att göra ingenting. För det är just det som jag gör. Ingenting. Efter maten låg det en bok på köksbordet. Framsidan präglades av en gammal gubbe med en lång näsa och glasögon. "jaha, vad är det där för gammal gubbe?" Boken hette "John" Skriven av Cynthia Lennon. När jag läste efternamnet gick det upp för mig att gubben på framsida nog var allas John Lennon. Jag visade boken för pappa och frågade ifall det var hans och han svarade. Jag smög in boken i min vrå och började läsa. Jag som är ett troget fan av The Beatles kunde självklart inte lägga ifrån mig boken. Så i varje ledig stund griper jag tag i boken och kramar den lite lätt och börjar läsa. Jag är besatt.

Så du kan nog lista ut vad jag ska göra nu. puss och kram

Missa inte One tree hill ikväll ;)